Laughing, loving, living

Vilken konstig men skön dag idag. Vi började med dubbeltimme på svenskan då vi såg på film, sen hade vi badminton på idrotten och vi slutade allt med att se på film på engelskan. Och vilka filmval! Först såg vi Ondskan som för all del är väldigt bra och man kan verkligen disskutera den men är den verkligen en lämplig film att se i skolan? Jag tycker inte det, den var ju riktigt obehaglig! Och på engelskan såg vi Serial mom, en film om en massmördare med psycotiska problem. Lämplig från 15 år. Helt rätt! En hel del blod i båda filmerna, väldigt fult språk (och då menar jag verkligen väldigt! Värre än i Kill Bill!) och lite väl bissarra hobbys under täcken. Konstigt!!!!!!!!!!!!! Bra filmer, men kanske inte till för skolan. Om vi skulle se en film som man kan diskutera på svenskan så varför inte Dead man walking? Den är säkert precis lika konstig som ondskan. Och på engelskan? I och för sig var det vi som röstade fram den men våra alternativ var High fidelity (hej-jag-är-till-för-gamla-människor-film), Snatch (okej, vältränad kille utan tröja slår på annan kille utan tröja, jag klagar inte, men människo-ätande grisar?) Och Romancing the stone (den är faktiskt bra. Ända skälet varför jag inte röstade på den är för att jag har sett den.). Ja du... Efter det här så räknar jag min barndom som traumatiserad. ;)
Men nu ska jag fira pappas födelsedag snart!
Kram!