Jazzkväll, aka filosofi på hög nivå
Konstiga kombinationer... Kvinna och man, natt och dag, kyla och värme. Det är ju varandras motsattser och ändå så passar dom så bra ihop. Dessutom så kan inte det ena finnas utan det andra. Mod kan inte finnas utan rädsla och kärlek kan inte finnas utan hat. När man tänker efter så är enormt mycket, kanske allt, så. I vissa tillfällen är det ju jättebra, som på vintern när det är kallt och man kan värma upp sig med en kopp varmt tee och ett täcke.
Men när det gäller andra saker, mitt ständigt återkommande ämne i livet, kärlek. Man säger ju att man antingen dras till ens like eller motsatts. Men är motsattsen verkligen bra för en? Är realisten bra för drömmaren, optimisten för pessimisten och den tillbakadragne för den som är mer frammåt? Det är dom säker, men skulle dom vara lyckliga i ett kort förhållande? Dom skulle förmodligen kompletera varandra i ett förhållande men det är dom där små sakerna som man kan störa sig så mycket på som kan bli för många. Tänk om realisten drar ner drömmaren för mycket ur sin värld, eller pesimisten ger optimisten en helt annan syn på livet. Bara för att dom små sakerna blev för många.
Själv vet jag inte vad jag borde hålla mig till. Min like känns inte alls vidare bra men motsattsen... Den fungerar inte heller helt. Något i mitten är väll bäst, för vem sa att man behöver regeln om motsattser och likar?
Kram
Anna
Anna Goes Filofiks (;
Nu har nalle phu sällskap!!
hahah x)