Laughing, loving, living

Var som sagt och tävlade i helgen i Århus med daz friidrontar. Hurray! Enormt flummig och jag har stigit ännu lägre ner på IQpallen efter vissa små händelser. Bland annat denna fina:
Jag: Men fy vad hemskt! Den där resturangen har en uppstoppad hund i fönstret!
Alla andra: Va!?! Var!?!
*Hunden rör sig och jag skriker*
Jag: Herregud! Den rörde sig!
*Får halv panik eftersom jag fortfarande tror att hunden är uppstoppad och hoppar ihopkrupen*
Jag: (Inser att hunden lever) Åh.

Japp, jag är smart och ingen slår mig! Så hur gick tävlingen för oss då? Ingen aning, jag skrek liksom för mycket för att bry mig om vad som egenltligen hände. Men det gick ändå bra för oss. Har grymt snabba killar i klubben! WOW liksom!!! Vi är helt enkel bäst. :)
Men en sak var ju bäst; resan hem. Jag vet, det låter tråkigt men 4 timmar på ett tåg med hysteriska månniskor är kul! Fast sen kom en tråkig och inte alls lika hysterisk människa fram till vår tränare Peter och bad honom dämpa sig. Mohahaha! Äntligen är den en vuxen som för skäll! Hurray! XD
Men nu orkar jag inte skriva mer, förutom en sak. Det här ska vi göra om och jag saknar redan alla mögsvin (dvs. alla).
Kram
Anna
Ps. Om vi ska slå vad... Vad tror ni min mobilräkning kommer ligga på? Tur att man har barnbidrag... Ds.