Filosofi
Nu har jag filosoferat lite! Eller så var det igår. Finns en liten chans att det var i söndags också... Men nu till saken. Den nya, stora frågan.
Om himmelen existerar och är en platts, finns det kärlek där? Det låter dumt, men är ändå en filosofisk fråga. Det jag menar är att kärlek kan vara både hemskt och underbart. Och den kärleken jag menar nu är den mellan två personer. Inte förälder och barn utan fru och man (eller man och man, kvinna och kvinna. Det får ni bestämma).
I himmelen finns det ju bara döda människor (i alla fall i den här verisionen) och kanske lite fina trädgårdar eller något sånt. Men om den man älskar dör, kommer den kunna sitta där uppe och längta efter en? Det är ju sorgligt! Så finns det ju olycklig kärlek också, man älskar någon som inte älskar en tillbaka. Som den versen... Jag gillar en kille, som gillar en tjej, som gillar en kille, som gillar mig. Komplicerat, men det finns.
Nu menar jag inte att kärlek är det hemskaste som finns; det är ju fantastiskt! Men olycka är en stor del av den också för vissa. Ska man kunna känna sådan smärta i himmelen, eller glömmer man kärlek totalt där och lever vidare på lycka och vännskap?
Kram
Anna
grekiskan har olika ord för att beskriva kärlekens olika relationer: agape, eros och fileo. Himlen kanske framför allt består av agape..?
Inte för att jag fattade men det låter logiskt ändå :)
