Laughing, loving, living

Alltså... Tristan och Isolde är verkligen sorglig. Jag började gråta! Den har liksom ett sånt där snyft-slut. Det var inte bara det där vanliga darret på läppen utan en, två, tre, FYRA tårar som rann snabbt! Just det, jag höll räkningen!
 <-- Snyftsnyft, fin film.

Filmen är bättre än snabb-verisionen av boken. Bara så ni vet.

Kram
Anna