Laughing, loving, living

Bröt ihop av skratt för att en telefonförsäljare ringde idag! Alltså, jag kunde inte andas för att jag skrattade så mycket! Och det var inte äns kul...
Jag har verkligen fett konstig humor. Men här kommer då ungefär hur samtalet var...

Försäljare: Hej (på norska) dinagrannarärmedochgörnågotkulvillduocksådet?
Jag: Men tjoo på dig du! Ehm... Typ... Nee.
Försäljare: Vill du köpa lotter som är specialdesignade till dig?
Jag: Va!?! Finns det? Fett coolt ju! Och nee...
Försäljare som tjatar i tio minuter: Vill du köpa då?
Jag (kan inte andas av skratt och försöker säga nej): Nej, nein, non, no, nish (är det äns ett ord?), no, neee, naaj, nehedu!!
Försäljaren: Säker?

Alltså. Finns det inget språk han fattar? Eller var jag bara otydlig? Eller tror han fortfarande att ett nej betyder ja när en kvinna säger det?
Och varför bröt jag ihop av skratt? Var det för att han lät som Andreas Thorkilsen? Eller var det för att han pladdrade på kulig norska?

Hur som helst hade jag kul. Men det säger väll mest om mig?

Kram
Anna