Laughing, loving, living

Jag har ett konstigt behov av att prata med främlingar idag. Helst på engelska. Det är inte så att jag är genuint pratsugen, jag vet faktiskt inte vad det är... Men det är tråkigt. Det behöver inte vara en främling, det kan vara en vän också. Bekanta känns fel på något sätt, det känns bara desperat. Jag vet inte var främlingarna är och alla vännerna firar midsommar. Så, var är alla?
Hallåååå?